fredag 26 november 2010
Helium-4
Drömde i natt om helium-4, alltså standardisotopen av helium. Eftersom den har en totalt "symmetrisk" uppbyggnad, kärnan består av två protoner med spin-antispin, och två neutroner spin-antispin, medan elektronskalet är ett s-skal med två elektroner spin-antispin, så företer helium-4-atomen i intermediära skalor vissa boson-liknande egenskaper – drömde jag – och att det är därför som denna gas har en tendens att sippra ut genom de minsta tänkbara läckor, samt vid högre temperaturer än andra ämnen uppvisa det Einstein-Bose-liknande supraflytande tillståndet – drömde jag. Kanske. Skall kolla upp detaljerna. Kalle-Anka-röst räknas inte hit.
onsdag 17 november 2010
Elementärt om elementarpartiklar
Vi vet definitivt inte allt om universums fysik, men följande grundfakta kan vara något att lära in för amatörer som mig.
Förutom vakuum, dess metrik och dess spökpartiklar, består universum av elementarpartiklar, vilka kännetecknas av kvanttal som "spinn", paritet, laddning, baryontal och "underlighet" som bara kan anta ett begränsat antal värden såsom -2, -1, 0, 1 och 2 (laddning). Två sorters elementarpartiklar finns, nämligen fermioner, med spin som är ett ickeheltal (halvtal, t.ex. -½, ½ eller 1½), och bosoner med spin som är heltal (t.ex. 0 eller 1). Om en grupp av fermioner befinner sig på exakt en och samma plats, så skiljer de sig i ett eller flera av kvanttalen; eftersom det bara finns ett begränsat antal kvanttal, kan man inte pressa in hur många fermioner som helst på en position. Fermionerna "motstår kollaps" och måste alltså fylla ut ett större utrymme om de är många – fermioner utgör "universums materia". Bosoner kan man emellertid pressa in på en och samma position i ett hur stort antal som helst. Bosonerna utgör i realiteten "universums fält", de "utövar krafter" och överför energi. När två materiella föremål utövar magnetisk kraft på varandra, så överför de i själva verket elektromagnetisk strålning (samma typ som "ljus") mellan varandra så att de attraherar eller repellerar varandra.
Av fermioner är protoner, neutroner och elektroner de som bygger upp materien. Alla protoner och neutroner är uppbyggda av tre kvarkar vardera. Existensen av dessa var först en hypotes, men är nuförtiden bevisad i fysikaliska försök. En trippel av kvarkar är så egendomligt funtad att om man försöker ta bort en av kvarkarna från en trippel, så blir kraften starkare och starkare. Det slutar med att all den energi som krävs för att separera kvarkarna genererar ytterligare kvarkar så att dessa antingen finns i par (mesoner) eller i tripler (hadroner). Kvarkar tycks inte existera ensamma, under kända fysikaliska förhållanden.
Elektroner är enkla odelbara partiklar med laddning -1.
Protoner och neutroner bildar sedan samlingar som utgör atomkärnor. Protoner har laddning +1, så för varje proton som ingår i atomkärnan läggs laddningen +1 till denna. Plusladdningar (som för protonen) attraherar minusladdningar (som för elektronen). Runt atomkärnorna ansamlas det alltså lika många elektroner som det finns protoner i kärnan. Detta utgör atomerna. Förutom laddning 0 finns andra fysikaliska kvanttal som atomerna strävar efter att utjämna, och detta sker genom att atomerna binder fast vid varandra i kemiska bindningar. Då nu atomerna i naturen finns av litet mer än 80 atomslag – grundämnen – och dessa kan binda ihop med 2 eller fler medlemmar, så finns de myriader av olika kemiska föreningar. Alla synliga föremål, all materia, vi människor själva, allting består av materia bestående av atomer och molekyler. Allt liv är baserat på molekyler av långa kedjor av kol (med 6 protoner, 6 elektroner och 6 eller 7 neutroner), och till dessa, och mellan dessa kolatomer, finns det atomer av andra grundämnen, främst väte, syre, kväve, fosfor och svavel. Detta är det materiella universum.
Förutom vakuum, dess metrik och dess spökpartiklar, består universum av elementarpartiklar, vilka kännetecknas av kvanttal som "spinn", paritet, laddning, baryontal och "underlighet" som bara kan anta ett begränsat antal värden såsom -2, -1, 0, 1 och 2 (laddning). Två sorters elementarpartiklar finns, nämligen fermioner, med spin som är ett ickeheltal (halvtal, t.ex. -½, ½ eller 1½), och bosoner med spin som är heltal (t.ex. 0 eller 1). Om en grupp av fermioner befinner sig på exakt en och samma plats, så skiljer de sig i ett eller flera av kvanttalen; eftersom det bara finns ett begränsat antal kvanttal, kan man inte pressa in hur många fermioner som helst på en position. Fermionerna "motstår kollaps" och måste alltså fylla ut ett större utrymme om de är många – fermioner utgör "universums materia". Bosoner kan man emellertid pressa in på en och samma position i ett hur stort antal som helst. Bosonerna utgör i realiteten "universums fält", de "utövar krafter" och överför energi. När två materiella föremål utövar magnetisk kraft på varandra, så överför de i själva verket elektromagnetisk strålning (samma typ som "ljus") mellan varandra så att de attraherar eller repellerar varandra.
Av fermioner är protoner, neutroner och elektroner de som bygger upp materien. Alla protoner och neutroner är uppbyggda av tre kvarkar vardera. Existensen av dessa var först en hypotes, men är nuförtiden bevisad i fysikaliska försök. En trippel av kvarkar är så egendomligt funtad att om man försöker ta bort en av kvarkarna från en trippel, så blir kraften starkare och starkare. Det slutar med att all den energi som krävs för att separera kvarkarna genererar ytterligare kvarkar så att dessa antingen finns i par (mesoner) eller i tripler (hadroner). Kvarkar tycks inte existera ensamma, under kända fysikaliska förhållanden.
Elektroner är enkla odelbara partiklar med laddning -1.
Protoner och neutroner bildar sedan samlingar som utgör atomkärnor. Protoner har laddning +1, så för varje proton som ingår i atomkärnan läggs laddningen +1 till denna. Plusladdningar (som för protonen) attraherar minusladdningar (som för elektronen). Runt atomkärnorna ansamlas det alltså lika många elektroner som det finns protoner i kärnan. Detta utgör atomerna. Förutom laddning 0 finns andra fysikaliska kvanttal som atomerna strävar efter att utjämna, och detta sker genom att atomerna binder fast vid varandra i kemiska bindningar. Då nu atomerna i naturen finns av litet mer än 80 atomslag – grundämnen – och dessa kan binda ihop med 2 eller fler medlemmar, så finns de myriader av olika kemiska föreningar. Alla synliga föremål, all materia, vi människor själva, allting består av materia bestående av atomer och molekyler. Allt liv är baserat på molekyler av långa kedjor av kol (med 6 protoner, 6 elektroner och 6 eller 7 neutroner), och till dessa, och mellan dessa kolatomer, finns det atomer av andra grundämnen, främst väte, syre, kväve, fosfor och svavel. Detta är det materiella universum.
tisdag 16 november 2010
Fildump
Dumpar min fil
Desktop/dumps/astro-114.u8:
Nice-modellen: ♃ ♄ ♅ ♆ före 5.45 8.18 11.5 14.2 ======== LHB bankaos ======== ~ 4.0 Ga BP efter 5.46 9.54 30.1 19.2 Nice-2-modellen: rrrrrrrrrrrr ♃ ♄ wwwwwwww 0 ka ♃ 3.5 AU rrrrrrrrrrr ←♃←♄ wwwwwwww rrrrr ←♃←♄ ʳʳʳʳʳ wwwwwwww rrrrr ♃ ♄ ʳʳʳʳʳ wwwwwwww 100 ka ♃ 1.5 AU rrrrr ♃→♄→ ʳʳʳʳ wwwwwwww rrrrr ʳʳʳʳʳʷʷʷʷʷ ♃ ♄→ www 500 ka ♃ 5.2 AU ♄ 8.18 ☿♀♁♂ ʳʳʳʳʳʷʷʷʷʷ ♃ ♄ idag ♃ 5.2 Nice scenarios: ☿ ♀ ♁ ♂ ♃ ♄ ♅ ♆ ♇ Ⓔ Carbonconcrite CAI intrusion age, 4567±X ▒▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▒▒▒▒▒▒░░░░░░ 4567 Planetesimal coagulation ⡪⡪⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⡪⡪⡪⡪░░▒▒▒▒░░░░░░ 4565 Oligarchic growth ⡪⡪⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⡪⡪⡪⡪░▒▒▒░░░░ ~4560.0 ~ Per Nice2: Jovian accretion ⡪⡪⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂ ♃ ♄ ⁂⁂⁂⁂⁂⡪⡪⡪⡪⡪⣿⣿⣿⡪⡪⡪⡪ Per Nice2: Jupiter + Saturn wanders into IS ⡪⡪⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂ ♃ ♄ ⁂⁂⁂⁂⁂⡪⡪⡪⡪⡪⣿⣿⣿⡪⡪⡪⡪ Per Nice2: Jupiter + Saturn wanders outto OS ⡪⡪⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂⁂ ⡪⡪⡪⡪⡪ ♃ ♄ ⁂⁂⁂⁂⡪⡪⡪⡪⣿⣿⣿⡪⡪⡪⡪ Inner planetary accretion ⡪ ☿ ♀ ♁ ♂⡪⡪⡪⡪⡪ ♃ ♄ ⁂⁂⁂⁂⡪⡪⡪⡪⣿⣿⣿⡪⡪⡪⡪⡪ Methane planetary accretion ⡪ ☿ ♀ ♁ ♂ ⡪⡪⡪⡪ ♃ ♄ ♆ ♅ ⡪⡪⡪⡪⣿⣿⣿⡪⡪⡪⡪⡪⡪ Per Nice1: Late heavy bombardment ⡪ ☿ ♀ ♁ ♂ ⡪⡪⡪⡪ ♃ ♄ ♅ ♆⡪⡪⡪⡪⡪⡪⡪⡪⡪ 4000 Post Late heavy bombardment ⡪ ☿ ♀ ♁ ♂ ⡪⡪⡪⡪ ♃ ♄ ♅ ♆ ⡪⡪⡪⡪⡪⡪⡪⡪⡪⡪ 3800
tisdag 2 november 2010
ReactOS/NEJ – dosemu/JA
Försökte installera ReactOS på en gammal "skräpdator" (Oberon heter den), och att köra tandem med denna vid sidan av Linux. Det gick obra på så sätt att jag installerade den vid åtskilliga försök men att det sedan sket sig på kernel exception (blue screen of "death") redan vid boot. Det fick vara, och jag får tänka efter om vad Oberon skall användas till: en remote X-klient eller annan applikationsserver är alltid skoj att laborera med, men eftersom den är ledig skall jag helst använda den till så aparta OS som möjligt. Syllable OS är nåt att överväga också, ett försök med Hurd kan tänkas.
Nå, innan jag skrev över första primärpartitionen (en Windows 95 eller något) sparade jag det mesta av dess innehåll på CD för att om möjligt köra igång på Linux med Wine (windows-kompatibilitetsskikt) eller dosemu (DOS-emulator). Wine testade jag inte, men jag har några gamla strategispel för DOS som jag skulle vilja köra ibland, speciellt Ascendancy. De använder dock DOS/4GW, en driver och ett API som avsåg att underlätta för programmeraren de fruktansvärda begränsningar som fanns/finns i DOS, och förr när jag testade dosemu fungerade den inte med DOS/4GW. Detta var mycket länge sedan, kanske rentav 6 år sedan, och idag är det fixat så att jag alltså kan köra dessa spel.
Nå, innan jag skrev över första primärpartitionen (en Windows 95 eller något) sparade jag det mesta av dess innehåll på CD för att om möjligt köra igång på Linux med Wine (windows-kompatibilitetsskikt) eller dosemu (DOS-emulator). Wine testade jag inte, men jag har några gamla strategispel för DOS som jag skulle vilja köra ibland, speciellt Ascendancy. De använder dock DOS/4GW, en driver och ett API som avsåg att underlätta för programmeraren de fruktansvärda begränsningar som fanns/finns i DOS, och förr när jag testade dosemu fungerade den inte med DOS/4GW. Detta var mycket länge sedan, kanske rentav 6 år sedan, och idag är det fixat så att jag alltså kan köra dessa spel.
lördag 23 oktober 2010
Debianuppgradering
Planerar att göra en uppdatering av mitt OS på söndag: specifikt från Debian lenny till Debian squeeze testing. Det brukar ta 2-3 timmar med diverse kringinställningar, själva installationen självt går troligen under en timme, men sedan måste jag fippla till GRUB och mina filsystem – jag brukar nämligen ha mina operativsystem på separata partitioner
/dev/hda5 och /dev/hda6 från mina fildata.
Den här uppgraderingen blev inte av. I stället försökte jag med ReactOS, se ReactOS/NEJ – dosemu/JA, vilket misslyckades. Jag återkommer till den här uppgraderingen senare, när min tid räcker till.
onsdag 22 september 2010
Helvetesgulasch
| 1 st | paprika |
| 3 st | spansk peppar |
| 5-7 st | potatisar |
| 1 burk | krossade tomater |
| 0.3 | falukorv |
| 1 | buljongtärning |
| 1 | helstekt oxe |
| matolja | |
| dill | |
| oregano | |
| salt |
söndag 5 september 2010
Obsrapport 2010-09-03/04
Hade sökaren mycket sned, så jag ägnade en kvart åt att först hitta ett extremt lysande objekt en planet i öster, och sedan vrida sökaren rätt.
Först kollade upp den där stora lysande planeten i öster: Jupiter med fyra månar snyggt upplagda, ett nordligt bälte extraordinärt mörkt, men såg tre andra bälten också. Såg inte röda fläcken. Sedan litet standardtester: chi och h Persei, M31 en gång, såg förstås M32, men kunde inte hitta NGC 205 för det lyste som fanken i köket. Letade reda på ET-nebulosan (NGC 457, öppen stjärnhop i Cassiopeja), lätt när man väl visste var man hittade den, men öppna stjärnhopar är inte särskilt givande i min 8-tums Newton. Såg ut som en ET-figur med utsträckta armar.
De släckte aldrig självmant i köket så jag fick gå in och säga åt dem. Efter det gick det lätt att hitta NGC 205. Hittade M34 i Perseus, lätt när man väl vet hur man skall leta: Algol ingår i ett pentagram, ut ifrån den norra antagonen till Algol går liksom en krok av två stjärnor, och en bit ovanför denna kan M34 ses i kikare. Det är bara att ställa in sökaren rakt på. Finns ett par-tre relativt uppenbara dubbelstjärnor där, varför jag fick för mig att ta en titt på Almaak, en av himlens mest uppenbara och snygga dubbelstjärnor.
Satte mig nu och glodde på ljussvaga asterismer med blotta ögat: fiskarnas linor, västra fisken självt, med sin rundel, den norra gammal-arabiska fisken, Aquarius Y, etc.. M31 syns lätt för blotta ögat. Försökte hitta Vulpecula, men den är ganska hopplös. Sagitta emellertid rätt, och hittade medelst kikare Brocchis Hop ("Rockhängaren"), på rak linje emellan pilens fjädrar och Albireo. Lucida Anseris går att se för blotta ögat, men Vulpecula eller Anser som sådana går inte att se. Emellertid inga problem med Camelopardalis, att ta ut en allmänriktning till Custos går ganska bra, och Lacertaringen med Honores och Lacerta är mycket klar och uppenbar i zenit. Till och med den besvärliga Lodjurets huvud syntes hyggligt, och Björnens huvud, fick mig att leta efter dess öron.
Öronen, alltså M81 och M82, mycket tydliga, speciellt M82 ett suddigt streck som var så uppenbart som [OUTSÄGLIGT]. Då prövade jag även med NGC 752 som jag gått bet på förr, men då jag kunde se den i kikaren var det inget problem, annat än samma som med M34: öppna stjärnhopar gör sig inte bra i min 8-tummare. Natti-natti.
Först kollade upp den där stora lysande planeten i öster: Jupiter med fyra månar snyggt upplagda, ett nordligt bälte extraordinärt mörkt, men såg tre andra bälten också. Såg inte röda fläcken. Sedan litet standardtester: chi och h Persei, M31 en gång, såg förstås M32, men kunde inte hitta NGC 205 för det lyste som fanken i köket. Letade reda på ET-nebulosan (NGC 457, öppen stjärnhop i Cassiopeja), lätt när man väl visste var man hittade den, men öppna stjärnhopar är inte särskilt givande i min 8-tums Newton. Såg ut som en ET-figur med utsträckta armar.
De släckte aldrig självmant i köket så jag fick gå in och säga åt dem. Efter det gick det lätt att hitta NGC 205. Hittade M34 i Perseus, lätt när man väl vet hur man skall leta: Algol ingår i ett pentagram, ut ifrån den norra antagonen till Algol går liksom en krok av två stjärnor, och en bit ovanför denna kan M34 ses i kikare. Det är bara att ställa in sökaren rakt på. Finns ett par-tre relativt uppenbara dubbelstjärnor där, varför jag fick för mig att ta en titt på Almaak, en av himlens mest uppenbara och snygga dubbelstjärnor.
Satte mig nu och glodde på ljussvaga asterismer med blotta ögat: fiskarnas linor, västra fisken självt, med sin rundel, den norra gammal-arabiska fisken, Aquarius Y, etc.. M31 syns lätt för blotta ögat. Försökte hitta Vulpecula, men den är ganska hopplös. Sagitta emellertid rätt, och hittade medelst kikare Brocchis Hop ("Rockhängaren"), på rak linje emellan pilens fjädrar och Albireo. Lucida Anseris går att se för blotta ögat, men Vulpecula eller Anser som sådana går inte att se. Emellertid inga problem med Camelopardalis, att ta ut en allmänriktning till Custos går ganska bra, och Lacertaringen med Honores och Lacerta är mycket klar och uppenbar i zenit. Till och med den besvärliga Lodjurets huvud syntes hyggligt, och Björnens huvud, fick mig att leta efter dess öron.
Öronen, alltså M81 och M82, mycket tydliga, speciellt M82 ett suddigt streck som var så uppenbart som [OUTSÄGLIGT]. Då prövade jag även med NGC 752 som jag gått bet på förr, men då jag kunde se den i kikaren var det inget problem, annat än samma som med M34: öppna stjärnhopar gör sig inte bra i min 8-tummare. Natti-natti.
torsdag 2 september 2010
Kärnbegrepp
Gjorde en första skiss på kärnbegrepp i programmeringsvärlden. Oavsett språk och paradigm är alla språks grundbegrepp specialiseringar av hypotetiska generella begrepp. Även om Erlang påstår sig inte använda "variabler" utan i stället "värden", så kan deras "värden" liknas vid variabler som endast kan sättas en enda gång. Man kan likna logikprogramspråkens termer med komplexa entiteter.
Mer GreaseMonkey
Använder nu Greasemonkey, mest nedanstående script, för att snygga till många fula sidor med olämpligt fontval.
fredag 27 augusti 2010
GreaseMonkey
Sitter och hackar runt med GreaseMonkey, ett tillägg till Mozilla Firefox.
- Man går först in i Verktyg>Tillägg
- Däri klickar man på fliken Hämta tillägg
- På rad två under flikikonerna står det Bläddra bland alla tillägg högrast => Firefox Addons öppnar i ett fönster
- Skriv "GreaseMonkey" i sökfönstret, tryck på Enter
- Sökningen GreaseMonkey visas
- Däri kan man trycka på knappen Lägg till i Firefox
http://*.w3.org/ som envisas med att köra med äckliga sans serif fonter. Så här såg mitt simpla script ut:
// ==UserScript==
// @name Seriffize
// @namespace http://*.w3.org/*
// @description Makes any sans serif page seriffed
// @include http://*.w3.org/*
// ==/UserScript==
var BS = document.body.style
BS.background = "#CCDDFF";
BS.fontFamily = "DejaVu serif";
BS.fontSize = "90%";
setHeadColor(1,"black","#AABBFF");
setHeadColor(2,"black","#BBCCFF");
setHeadColor(3,"black","#CCDDFF");
setHeadColor(4,"black","#DDEEFF");
setHeadColor(5,"black","#EEFFFF");
setHeadColor(6,"black","#FFFFFF");
function setHeadColor(level, color, background) {
var cell = document.body.getElementsByTagName("h"+level);
for (var i = 0; i < cell.length; i++) {
cell[i].style.background = background;
cell[i].style.color = color;
cell[i].style.fontFamily = "DejaVu serif";
}
}
Scriptet är så gott som komplett patetiskt och skrattretande, men duger som intro för JavaScript-hackande. Innebörden i ovanstående kod skall framgå genom omedelbar insikt, och behöver inte förklaras för en normalt funtad haccationist. Kommentarer i koden är löjligt. Att kolla i manualer är bara för veklingar. I stället skall man läsa koden och stilla le när den djupa förståelsen automatiskt sipprar in i hjärnan genom tallkottkörteln.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
