/etc/hosts på en Windows

Local DNS modifications on Windows (/etc/hosts equivalent) login översatt till svenska här:

I Unix innehåller filen /etc/hosts avbildningar mellan IP-adresser till och datornamnet. Det skriver över motsvarande avbildningar i DNS. Windows' har en motsvarighet till denna fil: c:\WINDOWS\system32\drivers\etc\hosts (vilket är dess namn på åtminstone Windows XP) [och på Windows 7, troligen alltså även på Vista].

Vilka är de möjliga användningarna av denna fil:

• när jag gör förändringar i min blogg utvecklar jag [Krzysztof] och testar förändringarna på min lokala Apache-uppsättning på Windows. Mina konfigurationsfiler är uppsatta så att de fungerar korrekt både på min testserver och min skarpa server. För att förenkla, använder jag hosts-filer för att avbilda loopback-adressen 127.0.0.1 till blog.local.org
• att ändra hostsfilerna kan användas för att lura de lokala datorerna och simuler DNS-förändringar (innan de införs skarpt)

Uppdateringar till hosts-filerna tar kraft omedelbart efter att filen sparats.

Här är den enklaste avbildningen från 127.0.0.1 till namnen localhost och blog.local.org:

127.0.0.1       localhost blog.local.org

Theism och Big Bang

Ett vanligt förekommande argument emot Big Bang är att den skulle vara religiöst motiverad. Argumentet är ovetenskapligt: ta en hindu, och Big Bang blir religiöst orimligt. Argumentet kan också liknas vid kreationisternas avståndstagande från evolutionen, eftersom de anser att den strider mot Bibeln. De som anger att detta att Big Bang är "falsk för att den är religiös", tar explicit ställning för att Bibeln alltid måste vara falsk, vilket är ett religiöst antibibliskt argument enligt någon sorts bisarr religion som hävdar att Bibeln är perfekt falsk.

Vetenskapliga teorier kan bara motbevisas alternativt underbyggas med vetenskapliga argument. Är man sedan religiös, måste man också noga tillse att man inte blandar ihop mytologi och dess moralsanningar med vetenskapens faktasanningar.

Andra listor av fel i Big Bang

Förutom min egen lista av fel i Big-Bang-teorin, har jag hittat en annan lista här:

• Introduction to Cosmology: Problems of the Big bang Theory

Den påpekar bl.a. vad jag hittat på andra ställen, nämligen att det finns stjärnor med en evolutionär ålder som är äldre än universum, det kan röra sig om minimalt 17 miljarder år, exempelvis.

Funktionella språk

De funktionella programspråken har sin basis i LISP, speciellt Scheme, men de är typade till skillnad från LISP:arna. En lista på populära funktionella programspråk:

• Erlang
• Standard ML
• OCaml
• F#
• Scala

Googles "ondska"

Google är utskällt för både det ena och det andra. Somligt är överdrivet, somligt är rätt. Google beter sig som ett klassiskt storföretag: de vill ta över så stora delar av marknaden som möjligt, och de vill ha så mycket betalt som möjligt. Det är systemet de verkar i, och däri är de inte bättre än någon annan. När det gäller kritik för att gå diktaturers ärenden, d.v.s. att de gjorde en strypt version för diktaturen Kina (eller snarare den totalitära enpartistaten om man skall uttrycka sig statsvetenskapligt precist), så blev det så att Google bättrade sig, bland annat därför att deras överenskommelser med Kina inte fungerade och de kom i konflikt, men troligen också för att man genom att bryta överenskommelserna slapp en massa kritik. Däri är Google mycket känsligare och mycket mer lättpåverkat än ett antal andra kapitalist-imperier jag känner till, varav det anonyma operativsystemföretaget som jag inte säger namnet på men som börjar på M och slutar på icroSoft, inte alls är det värsta, även om de är notoriska och återkommande ådrar sig dryga böter för kapitalimperialistiska vanartigheter.

Nå, denna brasklapp sagd: en massiv diskussion på SR Ekots sidor tillhandahöll ett stort antal länkar som är av stort intresse i webmotorsammanhang:

1. YaCy free web search engine av "Peter"
2. svt.se: Fem saker Google gör med dina data av "Linkman"
3. Yahoo! Search BOSS API av "Sheik Yerbouti" (länk till en Frank-Zappa-artikel på Wikipedia)
4. List of search engines på Wikipedia, också av "Sheik Yerbouti".

Jag skall också, i ärlighetens namn, säga att jag använder mig av Blogger, Gmail och Google-code, så jag kan¹) vara partisk, men eftersom man inte egentligen kan lita på någon eller någonting på nätet, så måste man ändå vara försiktig med vilket digitalt avtryck man gör. Alltså kan man inte avslöja sina innersta hemligheter om framtida världsherravälde som man sitter och grunnar på, eller skit samma, jag är avundsjuk så inni h-e på Google, och tänker skaffa mig samma sorts världsherravälde som dem, men jag skall vara så snäll så snäll, om ingen kommer och stör mina affärer för då h-e!!

1)	OBS! det är bara en hypotes, jag har inte sagt något om verkligheten

Debian Wheezy

Verkar dessvärre som om Debian Wheezy (testing 12-08-06) har "ärvt" en del problem av gnome-3. Wheezy kör den starkt utskällda gnome-3 men dessbättre inte vare sig gnome-shell, som förkastats överallt, eller unity, som är ubuntus ersättare för gnome-shell. Wheezy kör tydligen en uppdaterad gnome-panel, vilket kan låta bra, men tyvärr är fönsterinställningssystemet borttaget, så att man oföränderligt sitter fast med ett blåsvart tema som man helst vill ha bort. Vidare har man försökt ersätta Synaptic Package Manager med en extremt ofärdig installerare gpk-application, där det inte går att sortera träffar när man gjort en sökning, så att det inte går att lätt hitta vilket program som skall installeras. Det här är användarkritiskt: om Debian Wheezy inte ordnar en xfce-baserad eller kde-baserad installation, kommer Debian att göra en stor dipp till följd av gnome-debaklet.

Gnome 3 i Debian Wheezy, kör lyckligtvis inte Gnome-shell.

Unity har jag testat, och den bör duga för en vanlig dum användare, men eftersom den bygger så hårt på en snabbstartspanel på vänster sida, och en avancerad användare vill ha tillgängligt en massa verkyg, så kommer Unity aldrig att bli allmänt accepterad, och gnome-miljön kommer att konkurreras ut av xfce och kde som behåller sin lilla användarskara. Mina reaktioner inför Unity:

1. Smurtigt! Det här är ju inte så dumt.
2. Den här libre-office är det ingen riktig datanörd som använder, nämen se, jag kan ta bort den så här! Najs!
3. Oj, vilken frän arbetsyte-väljare. Imponerande! Hur drar man och släpper applikationerna mellan dem? Va'!! Går det inte?
4. Varfan är huvudmenyn? Oj, rakt framför ögonen ... jag kände inte igen den! Hur lägger man upp sina egna applikationsval? Jasså dra-och-släpp! Najs!
5. Aha, det är inte färdigt! Men man kan arbeta med den om jag absolut måste, men inte annars. Det här blir nog fint när det blir klart 2015!

Vad coaching går ut på

“Coaching” är bara en anglifiering av “träningsledning”, en “coach” är en tränare, en coachad är en tränande. Man har sedan generaliserat detta till att även gälla skarpt läge: för en idrottstränande är tränaren alltså även tillgänglig under själva tävlingen, för en “utbildande coach”, även kallad lärare, är tillgänglig under skarp praktik, fram till kurs-godkänd f.d. elev.

Coaching handlar om att den coachade under själva träningen har så hårt fokus på sin uppgift att helheten försvinner, och tränare har till uppgift att hålla koll på denna helhet (detta gäller även under s.k. parprogrammering - som används under ‘agile’ - men detta koncept förs inte till coaching), bl.a. att den tränande inte tränar fel saker och inte förtar sig.

Tredelning

Coaching i fysiska situationer handlar som regel om idrottsträning, eller träning för förbättrad hälsa och kondition.

Coaching i emotionella situationer innehålles i begreppet jagstödjande och jagstärkande terapier, även om de senare framstår som väldigt underliga och mekaniska förhållningssätt som bara funkar för jagsvaga personer med olika psykiatriska sjukdomar. Även rådgivningspsykiatri och själavård är jämförbara med emotionell coaching.

Coaching i intellektuella situationer handlar om problemlösning i form av problemdefinition och “bollning” med olika lösningsförslag i problemdefinitionens kontext.

I alla coachingsituationer skall det vara den coachades behov som tillfredställs, och coachen är assistent/mentor/rådgivare. För att en coaching skall bli lyckad måste coachen tala samma språk som den coachade, och bör också undanhålla sig från att tycka saker, utan i stället förklara.

Det har uppkommit en massa skrock (typiskt NLP, neurolingvistisk programmering) inom coaching-kretsar baserat på en otillbörlig och ogrundad generalisering av idrottsträningskoncept, och på att de flesta s.k. coacher inte riktigt fattar vad det handlar om, utan har en massa egna åsikter som de inte kan kontrollera. De tre tillämpningsområdena för coaching har bara två saker gemensamt, problemlösningen i sig, och att den coachade skall behålla tillräckligt mycket av initiativ för att problemlösningsprocessen skall komma inifrån.

Fysisk coaching

Den fysiska idrottsträningen går ut på att hjälpa den idrottande att träna rätt saker på rätt sätt utan att skada sig — samt att den idrottande “programmerar sig” i form av mental träning, något som består av fokusreglering och förberedelse för handlingar i ett hårt lopp som kräver hög uppmärksamhet - det finns inget övernaturligt i denna mentala träning annat än att individen är förberedd och har tränat förmågan att fokusera. Idrottstränaren är en tyst assistent som driver på, peppar, avbryter, lugnar och förklarar. Idrottstränaren kan också delta genom att träna med och vara en kompis — bland annat för att känna efter själv. Den fysiska idrottsträningens emotionella sida är: enbart stödja, och leda, inget annat.

Emotionell coaching

Den emotionella rådgivningen handlar fastmer om att en individ eller grupp av individer (vanligen en familj) skall lära sig att förstå orsak och verkan i relationerna, så att om jag säger/gör så, så reagerar den andre så. Man kartlägger så personerna och deras relationer till varandra, och arbetar systematiskt med att förändra de respektive rollerna och relationerna till att fungera på ett annorlunda sätt. Vanliga verktyg är att, förklara individers förhållningssätt genom personlighetstyp (och att förklara dessa för naturliga genom att ange en positiv funktion), att reda ut de bakomliggande känslorna i negativa reaktionsmönster samt att ge andra bättre förhållningssätt och tolkningar som kan ersätta dessa negativa reaktionsmönster. Den emotionella rådgivningens emotionella sida är oerhört komplex och kan inte ringas in i några meningar — rådgivaren måste dock arbeta utifrån att alla problem kan lösas om man vill lösa dem och alla respekterar varandra (platt och kantigt sagt).

Intellektuell coaching

Den intellektuella coachingen skall vara helt avfokuserad från individ, man är helt koncentrerad på att lösa ett problem i en problemlösningssituation där det kärvar för den “coachade”. Den enda emotion som egentligen bör finnas är ett visst fokus och tech-freakens lekfulla lattjo-lajbans-attityd inför själva problemlösningen, och — idealt sett — en verktygsneutralitet där man ser verktygen endast som verktyg med en viss tillämpning och en viss funktion. Coachingen behövs för att göra en genomgång av problemet, så att den coachade själv kan upptäcka element som saknas, tankegångar som man skjutit åt sidan och att bryta fokus på fel saker. Coachen initierar att den coachade beskriver problemen, frågar om detaljer som den coachade kan ha glömt (Einsteinmetoden: man frågar likt en dum 8-åring), så att problembilden klarnar - vanligen avbryts coachingen redan här med att den coachade utbrister “javisst ja, det där hade jag inte tänkt på!” och därefter sätter igång att arbeta vidare, utan att coachen riktigt fick reda på vad det var den coachade kom på. I mer komplicerade fall, måste coachen delta med att noggrant kartlägga den tekniska problembilden genom tekniskt frågande — och i sådana situationer krävs att coachen är nästan så tekniskt kunnig som den coachade, så att frågandet blir systematiskt och att problembeskrivningen verkligen blir tekniskt heltäckande för relevanta teknologier/vetenskaper. Intellektuell coaching kräver inte att coachen är så mycket expert som den coachade, men nästan lika mycket, vilket gör att teknisk coaching bör skötas mellan kollegor med liknande expertis — något som sedan länge är en vedertagen arbetsform i universitetsvärlden.

Principer

Postmodernt skit i coachingtänket

Jag har sett och hört om så många idiotiska beteenden. Klassikern är när en chef och förment coach avbryter problembeskrivningen med “vad tycker du själv?” Strikt sett skall sådana chefer byta tjänst till någon sorts underhuggare, kanske i pennförrådet, på grund av bristande social kompetens och för att de stör ordningen, flytet, i företaget. En annan sak som skall bestraffas med avsättning och förrådstjänst är när chefen tror att det i coaching ingår att chefen skall tycka bra eller dåligt om den coachade. En coach skall inte tycka ett förbannat dugg, utan förhålla sig åsiktsneutral (se nedan), och om detta av olika skäl inte går att förena med en chefsroll, då skall man skapa ett nytt system med separata chefer och coacher. Som pseudocoach bör också betraktas de svenska skollärare som tycker till om elevernas studieval. Jag har sett saker som borde bestraffas med utskällning, skamvrån och struthatt.

“Coachingkontraktet”

Det första med coaching är att coach och coachad skall vara överens om att coaching sker, och att bägge är i sådant läge att de kan acceptera rollerna — artighet är inte en social polityr och ett sätt att glänsa inför andra — utan det är en kulturellt vedertagen norm för formen för förhandlingar om tillfälliga relationer såsom diskussion, coaching, m.m.. I den hypotetiska grobianska kulturen kan en sådan artighet exempelvis innebära att man rycker upp en dörr till ett rum och skriker: “jag behöver coaching, är du i rätt läge?” varpå man får svaret “ja” eller “nej” eller “stör inte, stick!”.

Roll av åsiktsneutralitet

Det andra med coaching är att coachen inte skall tycka saker, och inte heller utan lägeskontroll fråga “vad tycker du själv?” — coaching kan innebära att man, helst den coachade, etiketterar specifika objekt, problem och situationer med värderande uttryck, men både coachen och den coachade måste vara helt på det klara med objekten, problemen och situationerna som man talar om innan man på allvar tycker till. Coachen skall anta en åsiktsneutral roll, som på ytan är likgiltig till enskilda aspekter av situationsbeskrivningen, och subjektiviteter kan tillhandahållas men skall då alltid tillhandahållas som varningar utformade som neutrala konsekvensbeskrivningar, eller som objektiva beskrivningar av potentiella fördelar. Det är under inga omständigheter så att en coach kan eller skall vara objektiv eller emotionellt detachad från den coachade — i stället antar coachen en öppen sken-neutral roll för att kunna tillhandahålla begrepp, förslag, idéer, tolkningsmöjligheter och en emotionell icke-subjektiviserande frihet för den coachade att välja lösning utifrån problemets diktat. Det är dumt att tro att en coach inte i grund och botten är subjektivt positiv till den coachade och coach-rollen, vad man vill få bort hos coachen är de vanliga individernas kulturella strömlinjeformning och det (undermedvetna) konsensussökande som kan begränsa individer från att hitta en korrekt lösning. Coachens roll är att vara kulturlös och icke-dömande i rollen, inte att föreslå eller acceptera dumma lösningar som strider mot kulturen som i sig så kan skapa svårigheter. Coachen skall släppa fram individens egna känslor.

Tillbaka till grunden

Det tredje med coaching är att coachen snabbt måste identifiera coachningstyp: för tekniska problem gäller intellektuell coaching, för emotionella och relationella problem gäller emotionell coaching och för fysisk träning gäller fysisk coaching, och individuella tekniker kan sällan överföras från den ena sfären till den andra, bl.a. hjälper mental träning inte ett dryft när man inte vet hur man skall hitta problemet i den krånglande skrivaren. Coachen måste med sin känsla och intuition snabbt hitta rätt roll, och vid behov möjligen kunna byta roll. De enda frågeställningar som är generellt giltiga för alla tre former av coaching är:

★ var är vi? ★ vart vill vi? ★ hur kommer vi dit?

Där coachen tillhandahåller frågandet, och den coachade tillhandahåller det uttryckliga tyckandet, när så den objektiva problembilden klarnat för alla deltagare.

Slony I

ominstallation PostgreSQL

Installerade nyss PostgreSQL för femtielfte gången, vilket sker varje gång jag måste ominstallera Debian/GNU/Linux, för att typ en maskin-dj♉l gått sönder, typ hårddisken kraschat, etc.. Bananas!

Hur man från kommandoraden skapar en user i PostgreSQL och associerar detta med en Linux user vid namn nissemanpower:

# createuser -d -r -l -e -s nissemanpower

Vilket i psql-kommandoraden motsvarar:

postgres=# CREATE ROLE nissemanpower SUPERUSER CREATEDB CREATEROLE INHERIT LOGIN;

Det är nödvändigt att göra detta inloggad som user postgres, PostgreSQL accepterar inte en vanlig o-GRANT:ad användare, och inte root.

Hela sekvensen:

installera postgres från synaptic
$ su            ; till root
Lösenord:

# su postgres   ; till postgres

$ createuser -d -r -l -e -s nissemanpower
CREATE ROLE nissemanpower SUPERUSER CREATEDB CREATEROLE INHERIT LOGIN;
$ psql          ; fortfarande som postgres
postgreq=# CREATE DATABASE nissemanpower;
CREATE DATABASE
postgres=# \q
$ exit          ; från postgres till root

# exit          ; från root till nissemanpower

Epilog

Snyggade upp inlägget (från technördsynpunkt) genom att addera hela sekvensen. Denna gång (2012-08-05) installerade jag postgresql på min bärbara dator neutrino i en virtuell maskin som heter axion som innehåller Debian/GNU/Linux.

Slony-I-replikation

Slony-I är en replikationsmodul, jag är osäker på om det är en database shard. Skall sätta mig in i teknologin tids nog. Debianpaket:

• postgresql-8.4-slony1 replication system for PostgreSQL: PostgreSQL server plug-in
• slony1-2-bin replication system for PostgreSQL: daemon and administration tools
• slony.info säger bl.a.: PostgreSQL 9.0 includes streaming replication, which, for a number of use cases, is likely to be simpler and more convenient than Slony-I. Sedan säger den att PostgreSQLs inbyggda replikation är WAL-baserad och har en massa begränsningar där Slony-I passar bättre.

VoF

Måste bara upplysa om Föreningen Vetenskap och Folkbildning – en förening som med råge uppfyller min hårda skeptiska kodex, vilket innebär att man strikt måste undertrycka sitt val av lösning om man inte har tillräckliga skäl att välja.

Här är deras diskussions forum:

VoF-Forum

Min lista av fel i Big Bang

Jag har just nu rätt så mycket tvivel på Big Bang. Det verkar som om ΛCDM CCM – Big Bangs Kanoniska Modell – har gått och motbevisats i ett slag. Jag fastnade i en föråldrad och rätt så ordentligt vinklad genomgång av argumenten emot Big Bang [BB30]. Jag har ännu inte kommit fram till någon egen idé om Big Bangs relevans för verkligheten, man måste med en balanserad och objektiv blick gå igenom alla kosmologiska alternativ, innan man kan välja någon av dem, välja bibehållen neutralitet, eller förkasta dem allihop för metodologiskt filosofisk övertro (alluderande på sena Wittgenstein).

Min lista av fel i Big Bang:

1. INFLATION FUNGERAR INTE:
   • Big Bang utan inflation: är högst osannolik, och borde antingen falla ihop till en ny singularitet, eller skapa ett universum fullt av små bubblor vari allt finns - universum är platt, detta är platthetsproblemet.
   • Guths inflation: fixar platthetsproblemet, Guths inflation är motbevisad av Stephen Hawking, Roger Penrose visade att Guths inflation kräver mycket osannolik fininställning för att leda till det observerade universum, och att den skapar en alltför hög entropi [Grib].
   • Andrei Lindes kaotiska inflation: är inte motbevisad, Lindes kaotiska inflation är en extraordinärt otrevlig Steady State där C-fälten förlagts utanför det observerbara universum, och så är en extrem ad-hoc-lösning som gjorts otestbar.
   • Osannolikhet: Paul J. Steinhardt [Stei1], en av inflationens viktigaste teoretiker, har gjort räkningar som dels visar hur ohyggligt osannolikt det är att ett Big Bang utan inflation leder till en platt universum, men när han gjorde samma räkningar med inflation, så blev det än mer osannolikt, nämligen 1 på 10 upphöjt till 10¹⁰⁰ gånger mer osannolikt jämfört med inflationslösa modeller [Stei2] — inflation som principiell lösning är därför motbevisad.
2. FÖR MÅNGA AD-HOC-LÖSNINGAR: ett stort antal ad-hoc-lösningar ses av många fysiker som legio, men för mig som en indikation på att systemet på ett Aristoteliskt vis skall räddas till varje pris; ad-hoc-lösningarna inför var och en ytterligare parametrar till hela klustret av fininställningsproblem — filosofiskt korkade fysiker uppfattar detta som “högprecisionsförutsägelser”, men det gäller bara om den modell som de tar för givet är sann, den infördes just därför att den förra modellen kollapsade — “högprecisionsförutsägelserna” är därför en ytterligare fininställningsparameter och således ett problem, ingen förutsägelse.
   • Inflatio ad hoc: minst två ad-hoc-lösningar tillgripna inför totalkollapserna i inflationsserien (se 1).
   • Bakgrundsstrålningen: skall egentligen vara 5-50K, inte 2.7K, att hävda att den upptäckta 2.7K är den eftersökta är en oärlig efterhandskonstruktion.
   • Accelererande universum: eftersom man upptäckte alltför gamla klotformiga stjärnhopar, tvangs man tillgripa ett accelererande universum – även om ett accelererande universum i sig inte är en ad-hoc-lösning, så bygger den inte ursprungligen på observation, utan tillgreps för att undanröja en paradox – man får lätt idén att de senare observationer om ett accelererande universum har gjort utifrån premisser som går ut på att universum accelererar, [Denna kritik är främst moralisk!]
   • Extra fininställningar: Big-Bang-specifik fininställning, grundämnessyntesen kräver flera parametrar, relativa storlekskillnaden mellan graviation och expansionsenergi ω, den kosmologiska konstantens storlek — en storlek som avviker horribelt från alla prediktioner som ligger vid 10¹²⁰ gånger större eller noll — densiteten får vid Big Bang skilja sig max 10⁻⁵⁹ från den kritiska. (ΛCDM-Big-Bang kräver 14 fininställnings parametrar)
   • Mörk energi: måste tillgripa “mörk energi” för att balansera den kosmologiska konstanten och mörk materia.
   • Dysfunkta fininställningar: mismatch i fininställning av den kosmiska inbromsningsparametern för olika objekttyper.
   • Finstrukturkonstanten: skall variera med tiden, men det verkar inte som den gör det.
3. ΛCDM CCM KRASCHAR: eller snarare ser ut att vara på väg ut – observera att ΛCDM CCM inte är den enda möjliga Big-Bang-teorin, utan bara den teori som karriär-vetenskaparna jobbat mest på genom att följa minsta motståndets väg:
   • ΛCDM CCM obsolet: Big Bangs standardmodell (fram till 2010) ΛCDM CCM motbevisades 2010[Krou1] [Krou2] och därefter, till förmån för den fula ad-hoc-modellen MOND.
   • ΛCDM CCM strider mot energiprincipen: ΛCDM CCM strider mot energiprincipen genom att vakuum skapas som ökar nollpunktsenergin och den potentiella energin så att universum accelererar – för mig framstår det här som extremt oärligt: kosmologerna pratade ner Steady State för att den till synes stred mot energiprincipen, något som inte är sant då materia med positiv energi balanseras mot rymd med negativ energi, men när ΛCDM CCM utformas att blatant bryta mot energiprincipen, då borde detta räcka för att total-förkasta alla som arbetar enligt ΛCDM CCM för filosofiska illusionister.
4. PROBLEMEN I DE STORA SKALORNA:
   • Väggproblemen: det finns för storskaliga strukturer som sträcker sig långt bortom den punkt där de inte borde ha hunnit bildas än, dels de Stora Väggarna, dels därefter (minst) 13 ytterligare liknande väggsystem periodiskt återkommande med 130 Mpc:s avstånd.
   • Asymmetriproblemet: det finns en stor rödförskjutningsasymmetri på himlen där objekten på Centaurus/Hydra-sidan har generellt större rödförskjutning än på motsatt sida — detta har tolkats som Den Stora Attraktorn, men i astronomimedvetandet “gled den liksom ut utanför” universum och börjar nu heta “Det Mörka Flödet”, tydligen två ad-hoc-tillgrepp på raken.
   • Evolutionslösheten: det finns för mycket utvecklade galaxer ute vid rödförskjutning z = 6-7 med alltför hög metallhalt, klotformiga stjärnhopar tycks vara färdiga precis vid Big Bang, eller rentav före dess (kanske – åldersbestämningar är ofta vanskliga); luminositetsutvecklingen hos de ljusaste klustergalaxerna (BGC) kan inte övertygande förklaras av en enskild utvecklingsmodell - till exempel stämmer röntgen-lågaktiva BGC:er endast med avsaknad av utveckling, medan de röntgen-högaktiva BGC:erna generellt är ljusare vid högre rödförskjutningar.
   • Korrelation utan evolution: mätningar i två-punkts korrelationsfunktionen för galaxer anger att denna snyggt följer en exponentialfördelning över tre storleksordningar (10-sizeade?) i separation; detta i strid med N-kropparssimuleringar i alla möjliga Big-Bang-modeller.
5. KVASARRELATERADE PROBLEM: Om kvasarerna allihop befinner sig mycket närmare oss än vi trodde, så är det inget egentligt motbevis mot Big Bang, men det mesta av Big Bangs modellbygge utgår ifrån att kvasarernas rödförskjutning nästan helt och hållet beror på deras avstånd ifrån oss; om de visar sig vara närbelägna, måste man i Big-Bang-teorin och alla andra modeller göra en genomgång för att rensa bort alla slutsatser som beror på detta grundfel. Nedanstående fel spinner på temat att deras rödförskjutning till betydande del inte alls beror på deras avstånd, utan något helt annat:
   • Kvasarrödförskjutning: kvasarer verkar av flera skäl ligga närmare än vad deras rödförskjutningsproblem anger, ett är att de är statistiskt kopplade till objekt som har lägre rödförskjutning, ett annat är att rödförskjutningen är kvantiserad[Guth], ett tredje är att kvasarers ljuspolarisering är lägre än vad man kan vänta sig om de vore rödförskjutna på grund av avståndet, ett fjärde är att kvasarer förekommer som mest vid rödförskjutning z = 2,5-3, men de borde öka i antal mot mycket högre rödförskjutningar, ett femte är att den interstellära absorptionen inte ökar med högre rödförskjutningar.
   • Brist på dimma: Gunn-Peterson-effekten bör dölja galaxer bortom z = 6,1 genom spridning, men en sådan galax kan observeras runt kvasar PG 0052+251 vid z = 6,56.
   • Brist på polarisering: Polarisering genom Faraday-rotationer skall enligt Big Bang öka när radiostrålning passerar ett plasma för ökade avstånd, men angående kvasarer är polariseringen lägre vid z = 2 än vid z = 1.
   • Hög metallicitet: emissionslinjer för kvasarer med z > 4 indikerar metalliciteter högre än solens.

Jag lägger till fler referenser senare, i mån av tid. Jag håller på att planera för en enkel astronomibok för vanliga människor – det här är alldeles för komplicerat för att ha med i en sådan bok så därför rapar jag upp det här – men det är en god anledning till att inte heller bygga upp boken som om Big Bang vore den enda sanna kosmologin. I stället tänker jag skriva att alla som tror sig veta har fel, att mänskligheten inte vet, utan är mycket vetenskapsfilosofiskt omogna när de tar sina ad-hoc-modeller för att vara något annat än långsökta hack.

[Grib]	Inflation for Beginners - John Gribbin
[Stei1]	Paul J. Steinhardt
[Stei2]	The Inflation Debate: Is the theory at the heart of modern cosmology deeply flawed?
[BB30]	The Top 30 Problems with the Big Bang Meta Research Bulletin 11, 6-13 (2002)
[Krou1]	Local-Group tests of dark-matter concordance cosmology. Towards a new paradigm for structure formation
[Krou2]	Pavel Kroupa: Dark Matter, Cosmology and Progress
[Guth]	[Evidence for redshift periodicity in nearby field galaxies]